onsdag 26 oktober 2011

En dam utan hem..

Förra veckan kom det in en dam i min butik. Hon hade på sig en sliten jacka och bara tofflor på fötterna. Hon bar ett triangakök på armen. Hon ville bara komma in och värma sig samt be om lite hjälp. Dunderförkyld och skakandes av frossa frågade hon om det fanns ett vandrarhem i närheten. Efter ett flertal sökningar på datorn och massor av telefonsamtal konstaterade jag att det enda som fanns att boka låg inne i Borås ca 1,5 mil från Fristad. Men allt var fullbokat. Sociala jouren hade heller inga akutboenden. Efter att hon hade suttit på en stol i min butik och värmt sig i två timmar bestämde hon sig för att ta sig in till Borås och försöka få tag i ett boende trots allt. Allt hon ville var att få sova inne i värmen. Hon tyckte att det var besvärligt att sova ute med feber och förkylning.

Stackars lilla dam. Jag tycker så synd om henne. Det är väl klart att man vill vara inne i värmen! Men vad gör man i ett sådant läge? När man inte har ett hem att ta sig till? Och sociala jouren.. vad gör dom då? Jag trodde att när man ringer 112 och begär sociala jouren så borde dom göra allt för att hjälpa människor. Men inte. Inte ens ett tips eller annat telefonnummer att ringa... Finns det inga akutboenden i Borås? Jag vet inte. Jag hittar i alla fall ingen information om detta. Inte ens på Borås Stads hemsida. Det enda jag hittade var ett dokument. En plan mot hemlöshet. I den stod följande:

  • Ordna boende med jourplatser. Öppet hemlösa som kommer till socialtjänstens kännedom ska erbjudas tak över huvudet.

Var är den hjälpen? Vi ringde ju sociala jouren.. Jag har drömt om detta i en vecka nu. Hon fick värma sig, jag hjälpte henne med att söka boende och lånade ut telefonen. Hon ville inte ha något att äta men tackade ja till lite stärkande AloeVera dryck. Kunde jag gjort något mer?

Det här är ett problem som jag har blundat för länge. Jag orkar inte för jag blir så ledsen. Jag blir ledsen för att vi i Sverige inte kan lösa boende till alla människor. Eller åtminstone en sängplats.

Hur är det i er stad? Har ni hemlösa människor?
Kram / Linda

6 kommentarer:

  1. Nu kan jag inte tala för denna stackars dam, men jag har i mitt arbete mött människor i liknande situationer och haft kontakt med sociala myndigheter. Flera gånger har det hänt att soc erbjudit hjälp, men givetvis också ställt krav på "den hemlöse" t.ex. att infinna sig på planeringsmöten etc. och att personen som önskar ett boende inte infinner sig (eller vad det nu är som krävs. Det är först i situationer man stått på gatan och frusit som man kommit på att man behöver hjälp från soc NU. Det är inte så att vi har ett överflöd av bostäder i Sverige, så jag kan förstå att det inte är ett "quick fix".

    Samtidigt blir man ju frustrerad när man märker att ingen vill ta ansvar, utan bara försöker skyffla över problemet på någon annan. Ingen ska ju behöva ha det på det viset.

    SvaraRadera
  2. Jenny.. Bra kommentar. Har inte tänkt på det viset. Jag har ju ingen aning om hur hon har haft det tidigare eller om hon har varit i kontakt med soc. Vi håller tummarna för bättring på den här punkten ändå :-)

    SvaraRadera
  3. Frälsningsarmén har väl ett härbärge i Borås? Eller hör med någon diakon de brukar oftast kunna veta vart man kan vända sig. Krav eller inte krav, det är Sverige 2011 och alla borde ha rätt till tak över huvudet! Fint att du hjälpte henne! kram Ann

    SvaraRadera
  4. Ann.. Ja, det kanske dom har. Men jag hittade ingen iformation någonstans. Det borde ju ligga på Borås Stads hemsida men det gjorde det inte. Ja, jag gjorde vad jag kunde just då så det känns bra. Kram / Linda

    SvaraRadera
  5. Jag blev hemlös som fjortonåring och socialen vägrade hjälpa mig. De sade åt mig att skaffa mig ett jobb om inte mina färldrar ville ta hand om mig.
    Jag förblev hemlös i drygt ett år innan det hände något.
    Alla tror att det är ett tak man längtar efter som hemlös, men jag skulle snarare säga att det är Väggar man vill ha. Människor kan vara mycket värre än vädret.

    SvaraRadera
  6. Anonym..Tack för att du delar med dig! Jag tror dig! Usch vad vi människor kan vara elaka.. Önskar dig all lycka och välmående i livet! Kram

    SvaraRadera